Tio tusen sorger
20081017
I min gedigna bokhylla står det många inbundna böcker som funnits där i åratal, utan att jag egentligen lagt märke till dem nämnvärt. En del av dessa böcker har jag skänkt bort när jag har gjort en rensning, för att jag vet att jag aldrig kommer att öppna boken. Men denna bok hade jag behållt, och jag är glad för det. Jag gillar böcker som gör mig arg, glad, frustrerad, som gör att jag helt enkelt KÄNNER. Denna bok, "Tio tusen sorger", är skriven av Elizabeth Kim och hon berättar för oss om sitt liv som ett koreanskt adoptivbarns levnadsöde.
Jag blev mest ARG när jag läste den. Arg på hedersmord. Arg på hur inskränkta många kulturer är. Arg på hur man behandlar kvinnor. Arg på att vissa människors liv inte är värt mer än spott. Arg på religion. Arg på människor som inte känner för andra människor. Arg på kvinnomisshandlare. Jag känner ett sådant stort medlidande med denna kvinna, Elizabeth Kim.
Bokens handling börjar i Korea, där flickan bor tillsammans med sin koreanska mamma. De är utstötta från familjen pga att mamman fått barn tillsammans med en amerikansk soldat. Elizabeth är en sådan som kallas för "honhyol", dvs oäkting. Men mamman och flickan lever sitt egna lilla liv, tills mammans familj mördar henne, och Elizabeth ser på. Hon blir flyttad till ett amerikansk barnhem i Korea, och där behandlas barnen värre än loppbitna djur. De bor i burar och får ingen kärlek över huvud taget. Efter ett tag blir hon dock adopterad av ett amerikanskt par. Hennes nya mamma och pappa är kristna, och allt de gör, säger tänker ska vara till Guds ära. De är helt fanatiska! Som läsare förstår man inte att det finns människor som beter sig på detta sättet. De förstår inte alls Elizabeths behov eller kultur. De vill bara att hon ska vara en avbild av de själva. Sedan fortsätter boken att beskriva när Elizabeth växer upp och vad hennes liv gör för henne, eller vad hon gör för livet.
Verkligen läsvärd, trots att den har några år på nacken.
I min gedigna bokhylla står det många inbundna böcker som funnits där i åratal, utan att jag egentligen lagt märke till dem nämnvärt. En del av dessa böcker har jag skänkt bort när jag har gjort en rensning, för att jag vet att jag aldrig kommer att öppna boken. Men denna bok hade jag behållt, och jag är glad för det. Jag gillar böcker som gör mig arg, glad, frustrerad, som gör att jag helt enkelt KÄNNER. Denna bok, "Tio tusen sorger", är skriven av Elizabeth Kim och hon berättar för oss om sitt liv som ett koreanskt adoptivbarns levnadsöde.
Jag blev mest ARG när jag läste den. Arg på hedersmord. Arg på hur inskränkta många kulturer är. Arg på hur man behandlar kvinnor. Arg på att vissa människors liv inte är värt mer än spott. Arg på religion. Arg på människor som inte känner för andra människor. Arg på kvinnomisshandlare. Jag känner ett sådant stort medlidande med denna kvinna, Elizabeth Kim.
Bokens handling börjar i Korea, där flickan bor tillsammans med sin koreanska mamma. De är utstötta från familjen pga att mamman fått barn tillsammans med en amerikansk soldat. Elizabeth är en sådan som kallas för "honhyol", dvs oäkting. Men mamman och flickan lever sitt egna lilla liv, tills mammans familj mördar henne, och Elizabeth ser på. Hon blir flyttad till ett amerikansk barnhem i Korea, och där behandlas barnen värre än loppbitna djur. De bor i burar och får ingen kärlek över huvud taget. Efter ett tag blir hon dock adopterad av ett amerikanskt par. Hennes nya mamma och pappa är kristna, och allt de gör, säger tänker ska vara till Guds ära. De är helt fanatiska! Som läsare förstår man inte att det finns människor som beter sig på detta sättet. De förstår inte alls Elizabeths behov eller kultur. De vill bara att hon ska vara en avbild av de själva. Sedan fortsätter boken att beskriva när Elizabeth växer upp och vad hennes liv gör för henne, eller vad hon gör för livet.
Verkligen läsvärd, trots att den har några år på nacken.
Kommentarer
Trackback
